Fortsättning på sleeveoperationen…

Jag fick 6 st titthål i magen och de gör lite ont men inte så mycket som jag trodde. Kändes som en kraftig träningsvärk efter t ex ett Core-pass. Det svåra är dock att lära känna den nya magen och vad som känns bra eller inte. Man vågar inte riktigt prova men försöker sakta göra det…

Natten till dag två var lite jobbig, sov väldigt dåligt och hade ont – vaknade och bad om smärtstillande och fick då Oxynorm vilket fungerade väldigt bra!
Fick inte åka hem dag två eftersom ingen av oss druckit tillräckligt (minst 1 liter vätska) så vi fick sova en natt till. Dag två passade vi på att ta en promenad ute, gick 1 km på 15 minuter – helt okej för att vara nyopererade!

Det jag har ätit/druckit på sjukhuset är vatten, saft, yoghurt, varm buljong och släta soppor. Har haft svårare för varm mat än den kalla…. Dag två tog 1 dl ca 1 timme att få ner, idag tar 1 dl ca 20-30 min beroende på vad det är, så det går framåt!
Måste säga att soppan vi fick dag två var sååå himla god, kycklingsoppa och riktigt bra smak! Smakade bra efter en tid med pulvershakes och smoothies 🙂 Jag blev dock lite orolig hur magen skulle reagera då den var fet men det gick bra! (Mina tarmar brukar säga ifrån…) De andra sopporna vi fick var grönsakssoppa och köttsoppa, också väldigt goda!

Dag tre var vi alla fit-for-fight d vs fått i oss tillräckligt med vätska så vi fick åka hem! Innan man får åka hem så måste läkaren ordna med recept på mediciner, läkarintyg, remiss till vårdcentral och sköterskorna ska ta bort nålar osv. Det tog en stund men vi passade på att äta lunch och hämta ut våra mediciner….
Har snart frikort på mediciner vilket kändes bra eftersom jag fick 50% rabatt, annars skulle allt ha kostat ca 1200 kr.
Det som inhandlades var Mitt val-kvinna, Omeprazol, Januvia, Behepan, Alvedon, Oxynorm och sen fick med oss Fragminsprutor som vi ska ta i tre dagar till (har tagit två på avdelningen).

Av diabetesmedicinerna Metformin och Januvia så har de tagit bort Metforminet så istället för tre tabletter om dagen äter jag en tablett (Januvia). Tjohoo!
Losartanet som jag äter för högt blodtryck tog de också bort.
Kommer några veckor framöver gå till vårdcentralen för att kolla blodtryck och diabetesen för att hålla kontroll på dem så jag inte behöver öka doserna. Helst vill jag även ta bort Januvia MEN får ha lite tålamod…..

Det går framåt!! 🙂

Annonser

Min sleeveoperation

Åkte hemifrån kl. 05.00, hade duschat med Duscatan kvällen innan och på morgonen så jag fick gå upp kl. 04.00.
Kom fram till sjukhuset kl. 06.00 och gick till avdelningen, skulle vara där kl. 07.00 egentligen. Hade fått med ett gäng med pre-medicin som intogs innan vi kom fram.
En annan ”sleeve-vän” samåkte med oss och personalen tog hand om honom först. Jag fick sätta mig och vänta i dagrummet till kl. 09.30 då min operation tydligen skulle bli kl. 10.30 och hans 07.40. Kirurgen kom förbi och ritade på min mage vid ett tillfälle. Jag frågade personalen om det fanns möjlighet att vi fyra sleeve-vänner kunde få dela rum men de sa att det troligen inte gick då de hade överbeläggning och lite ont om personal. Lite synd!

Sköterskan kom och visade mig till ett rum, skulle dela med tre andra varav ena bädden redan var upptagen av en äldre man. Jag fick mina sexiga sjukhuskläder d vs höga strumpor, kalsong/trosor, rock och en kofta. Tänk att de har samma kläder som för 10 år sedan, sjukt omoderna och obehagliga!

Vid kl. 10.00 kom sköterskor och körde ner mig på operation, där fick jag ligga en väntsal inför operationen. Låg och lyssnade på lite musik som var på radion.

Konstigt nog var jag helt lugn, inte ett dugg nervös! Kändes konstigt att inte bli det för det brukar jag kunna bli…

Kördes in i operationssalen där det fanns sex personer, sköterskor, narkosläkare osv men kirurgen var inte där ännu (hann aldrig träffa honom där). Upp på operationsbordet, lägga sig i ”Jesus-på-korset” position och fastbunden eftersom de sedan ställer upp bordet i nästan stående då det är lättare för kirurgen att utföra operationen. På benen hade de satt dit nån form av luftmadrass-likande kuddar som under hela operationen pumpar vilket gör att risken för blodproppar minskar. Såå smart!
Fick förstås nålar i armarna vilket inte var kul då jag är ganska svårtstucken… Jag och personalen skrattade och skämtade en del så jag hann inte bli nervös där heller! Sen var det dags för sprutan och gasen vilket gick väldigt fort, sen sov jag.
Innan jag somnade sa jag till personalen att de skulle hålla koll på kirurgen så han inte glömde nåt i magen (vilket jag varit med om förr) och de lovade det. Minns att de när operationen var slut väckte mig och sa att nu var operationen klar, allt hade gått bra, den tog 36 minuter och att kirurgen INTE hade glömt nåt i magen! JIPPIE! Sen sov jag igen….

Vaknade igen av att personalen på uppvaket försökte väcka mig, kollade till på klockan och såg att den var efter 12.00. Sen var jag in och ut ur sömn under flera timmar, låg på uppvaket i 4-5 timmar… Under tiden hörde jag två av mina sleeve-vänner som också låg där i väntan. Löpande band på operationer den dagen!

Strax före kl. 17.00 kom jag till avdelningen och jag blev sååå glad när jag kördes in i salen då en av mina sleeve-vänner låg i en av sängarna och den äldre mannen var flyttad. Fanns en tom säng kvar också. Hade dropp, fick Alvedon, fragminspruta och lite andra mediciner framåt kvällen.
Jag och min rumskompis var uppe och gick i korridoren då och då. Försökte få i oss vätska vilket gick ganska bra bara man tog det sakta. En annan sleeve-vän låg i rummet bredvid så vi gick dit och träffande henne också, nu var vi tre sleevare! Fick veta att vår sista vän skulle komma upp senare och ligga i samma rum som oss två. Hon hade dock svårt att vakna ordentlig efter narkosen så hon kom inte upp förrän vid 21.30. Vi blev såå glada att se henne då varit lite oroliga!
Nu var vi var alla samlade, nyopererade och det kändes skönt med den tryggheten. ♥

Vad har hittills varit jobbigt med viktresan?

Kontakten med min husläkare och vårdcentral……. 😦

Jag har tyvärr en husläkare som inte har elektronisk journal vilket gör att han, vårdcentralen och Nyköping inte kan läsa om mig och min hälsa. Samtidigt som han nu gått i pension. Vilket har varit lite problematisk…

Det började med de första proverna direkt när jag fick operationsdatumet. Jag skulle ta prover som omgående behövde skickas till Nyköping inför operationen. Hela torsdag morgon gick till provtagningar..

Ringde vårdcentralen som jag tillhör, bad om att få ta blodprover, EKG och blodtryck – svaret var att de endast kunde ta blodprover då en läkare måste analysera EKG och blodtryck, vilket jag sa att Nyköping skulle göra. Gick ändå inte 😦 Men de tog iallafall blodproverna och skickade på analys.

Ringde husläkarens sköterska och de kunde bara ta blodtryck och sedan ringa in svaret till Nyköping, vilket de gjorde. Åkte dit på morgonen vilket inte var så smart, var ju superstressad av att ha fått operationsdatumet dagen innan. Blodtrycket var 180/90! Inte okej, och då hade jag redan tagit min blodtrycksmedicin… Fick komma tillbaka på eftermiddagen och då var det 140/80  🙂

Fick åka på drop-in till EKG-prov på en Klinisk-fysiologiskenhet. Gick supersmidigt!

I samtalet med kirurgen angående mina mediciner (Losartan – mot högt blodtryck, Metformin och Januvia mt diabetes) så kommer han att ta bort allt utom Januvian efter operationen MEN det kräver även att jag måste se till att gå på provtagning varje vecka för  att hålla koll på blodtrycket och diabetesen…

I det dilemmat är jag just nu 😦 Min husläkare har slutat, vårdcentralen tar inte emot mig om de inte får en remiss från Nyköping och idag när jag ringde Nyköping för att meddela det så var det stängt 😦
Gäller att komma ihåg att säga till dem på måndag INNAN jag får alla droger inför och efter operation!!

Mitt tips till er – se till att er läkare är ansluten till digital journal!! Blir så mycket strul annars…

Nu är dagens alla inlägg klara – kanske kommer nåt mer snart!

Ha det ♥

Länge sen sist!

Jisses vad tiden går fort… Var ett tag sen jag bloggade men det har hänt så mycket så jag har inte hunnit blogga 😦 Dock finns jag på Instagram och där är jag mer aktiv 🙂
Får se om jag delar upp all info i flera inlägg, tror det får bli nåt sånt annars blir det ett väldigt långt inlägg.

Vi börjar med julen, den firades med make och hans släkt – trevlig och lugn kväll. Tomten kom på besök också 🙂 Vi var lediga mellandagarna vilket var superskönt och välbehövligt!
Vi åkte faktiskt på en  kryssning till Helsingfors med bonustjejen. Hon hade aldrig varit där… Finns ett pariserhjul som vi testade för första gången – kul att se stan lite mer ovanifrån. Vi kom hem på nyårsafton och var trötta så vi åt trerättersmiddag hemma, ensamma i myskläder! ♥

Den 2 januari började vår nya chef och han verkar jättebra! Kommer jobba tajt med honom så det är ju viktigt att vi får en bra kontakt. Jag är till stor delaktig i hans introduktion och har även planerat introduktionen, vilket är kul.

Jag kom in på högskolan, Projektledning – Jippie! Registrerade mig och har köpt böckerna. Men fick nyss hoppa av kursen, ni får veta mer i ett annat inlägg…..

Vecka 1 2018 slutade men goda måltider, på lördagen hos mina föräldrar – mammas kyckling/potatis/grönsaker i ugn, gudars så gott!!!
På söndagen unnade vi oss faktiskt en speciellt pizza som finns i stan typ amerikansk med tjock botten. Jättegod och något vi äter 1-2 gånger/år. Den är den maträtten jag ville äta innan jag ev får en magsäcksoperation då det blir svårt att äta med en minimage..

Fortsättning i nästa inlägg……

*  *  *  *  *  *

 

I väntans tider….

Ja, inte är det barn jag väntar 🙂 Längtar till den 8/1 då jag ska få telefonsamtal med kirurgen och förhoppningsvis ett godkännade och även ett datum för operation!

Tiden går så himla sakta nu…. MEN de säger ju att den som väntar på nåt gott alltid väntar för länge 😉
Jag har faktiskt funderat och fått frågan på vad som händer OM läkaren säger nej. Ja, vad kan hända? Jag får väl göra försök på egen hand som jag gjort tidigare, nåt annat alternativ finns ju inte. Det är inget jag ser fram emot men ”den dagen den sorgen”….

Nu har jag iallafall berättat om mina ev operationsplaner för arbetsgivaren, några kollegor, närmaste släkten och några vänner. Känns bra att de vet om det i god tid eftersom de är mitt stöd på resan. Har inte velat säga nåt tidigare eftersom jag inte varit helt bekväm innan mitt beslut nu i november.
Vanligaste kommentaren hittills är ”men du är ju inte såå tjock”… Visst är det kul att höra men samtidigt så vet de ju att jag tagit beslutet av hälsoskäl.

Jag vill INTE göra operationen för att bli smal, snygg eller lycklig! (Som en del verkar tro.)
Jag ÄR lycklig och jag ÄR söt även om jag är överviktig!

Jag vill göra operationen för att fysiskt må bättre, minska/bli av med medicinerna för diabetes och högt blodtryck och minska risken för andra följdsjukdomar.
Mentalt mår jag bra, jag lider inte psykiskt eller är deprimerad pga min övervikt.
Efter 30 års kämpande med vikten känner jag att nu får det vara nog! Ska jag verkligen behöva kämpa i 30 år till? Den eviga jakten på olika dieter, motionsformer med mera – som bara gör att jag tillfälligt mår psykiskt dåligt då det återigen blir ett misslyckande…..
Mina ”sista” år framöver vill jag ha en hälsosammare livsstil och må bra i både kropp och själ ♥

20150727_155402

 

Mått

Verkar som om jag använder Instagram mer än jag trodde men det är okej, i bloggen blir det ofta längre inlägg 🙂

Har mätt mig och resultatet kan ni se här nedan:
Mått 171205

Tänkte att OM jag får okej med operation och den blir av så vill jag nog mäta mig en gång i månaden för att se resultaten även i centimeter.
Vad har hänt mer då?
Jo, jag har kommit igång med lite träning igen! Skivstång soft varje måndag och i fredags var jag och träffade en PT. Vi pratade om min operation, vad kroppen behöver för slags motion och sen gjorde vi upp ett program. Programmet ska jag köra i cirkelgymmet när de inte har pass. Kändes bra, det var intressant, lärorikt och ett program som inte är för stort från början (då brukar jag lägga av…) så det är något jag faktiskt kan göra. Har även kikat på ett core-pass men de har plockat bort det nu över jul och nyår 😦

Sen det viktigaste! Jag har telefontid i veckan med läkaren och sen får vi se när jag kan få datum för operation OM jag blir godkänd, får även veta hur länge jag ska gå på flytande diet isåfall. Nervös men spännande! Det börjar liksom bli verklighet….

Har börjat att mentalt förbereda mig en hel del men även praktiskt – trots att jag inte fått okej än. Har b la köpt hem ett gäng med Nutrilett-produkter för att prova smaker inför flytande perioden, idag köpte jag även små plastlådor som är rätt storlek till efter operationen att använda som matlådor. Kanske inte det bästa att göra eftersom jag inte vet om operationen blir av eller inte… Men det är nog mitt sätt att börja acceptera att jag förhoppningsvis ska göra operationen och jag behöver förbereda mig mentalt på olika sätt.
Köpte idag en tom ”Projekt-bok” där jag ska börja svara på frågor till mig själv om varför jag vill göra operationen, historia, framtidsplaner, skriva in mått, vikt med mera. Bra att göra både innan och att läsa efter operation och viktnedgång… Det är viktigt att minnas var jag en gång var…

I övrigt är det lite för många julbord just nu men det är inte långt kvar till julafton och då är det slut med julbord 🙂 Ska vara ledig i mellandagarna så det blir 10 lediga dagar i rad! Tjohoo! ♥

Jag har bestämt mig!

I onsdags var jag på en föreläsning med Lofsan, väldigt intressant föreläsning och hon hjälpte mig faktiskt att komma fram till ett beslut. Hade möjlighet att prata lite kort med henne efteråt vilket jag gjorde. Skönt att prata med någon utomstående som inte är läkare, släkt, vän eller kollega och hon är professionell inom hälsa, kost och träning.

När jag gick till bilen efteråt började jag gråta och jag fattade ingenting, men sen började jag ”känna efter” och tänka på vad hon sagt. Har funderade mycket sen dess….

Hon sa ju faktiskt det jag behövde höra – att jag inte är misslyckad för att jag väljer att göra operationen och jag har faktiskt försökt gå ner i vikt och bli hälsosammare i mer än 30 år (!!).
Känner mig även förbannad och besviken på samhället och alla dieter, träningar med mera som ska vara ”quick fix” och som jag gått på i alla år…. Känner mig lurad 😦
Jag har gått viktgrupper på vårdcentralen, Viktväktarna, Viktklubb, banandieter, kålsoppa och alla möjliga dieter. Tänk så mycket tid, energi och pengar jag slängt bort under åren! Jag tror faktiskt att jag delvis blivit ”förstörd” av det livet både kroppsligt och mentalt…

Jag har alltid varit emot magsäcksoperationer eftersom jag haft inställningen att ”om jag har ätit mig upp till den här vikten så ska jag minsann gå ner det själv också”, sen har jag vänner och bekanta som gjort operationen som gett olika resultat, både positiva och negativa….
Under de senaste två åren har hälsan försämrats på så sätt att jag fått högt blodtryck och diabetes, vi har dessa och även hjärt- och kärlsjukdomar i släkten så jag riskerar att få mer sjukdomar framöver.
Det är under de här två åren som tanken på operation har vaknat… men under det senaste halvåret har jag varit mer aktiv i sökandet på svar. Googlar, läser bloggar, vblogg, böcker, pratar med de som gjort operationer, läkare med mera. Jag vill verkligen vara säker på att jag vill det här och att jag vet vad det innebär, risker osv.

Jag kommer igång med dieter och träning men det fungerar som sagt inte i längden av olika anledningar. Jag vill äta ”allt” men i måttliga mängder och äta det kroppen behöver. Jag vill öka min vardagliga rörelse och lägga till träning men fokusera på den vardagliga motionen. Denna gång ska det vara hållbart!

Jag vet att jag är på rätt väg mentalt men det är jättejobbigt att ta steget från något som jag kämpat mot i 30 år till att gå mot något okänt… Hon sa bland annat att man ska vänja sig vid att lyckas – det är verkligen inte lätt när jag misslyckats i 30 år.

Jag har inte varit smal (förutom en kort period på 90-talet) och det skapar mycket frågor och det här är de jag är mest orolig för:
– Hur är jag som en smalare person?
– Kommer andra behandla mig annorlunda?
– Kommer jag att tycka om mig själv som smalare?
– Kommer min hjärna att hänga med? Som hon sa, det är viktigt att jag får hjälp med den psykologiska biten för den är en stor del av att lyckas. Funderar på att kontakta en KBT-terapeut redan nu 🙂

Jag är glad att äntligen få chansen till att få ett nytt verktyg till att bli mer hälsosam. Jag ser operationen som ett verktyg för jag vet att det inte kommer bli en lätt resa, jag kommer att få fortsätta kämpa MEN jag behöver inte längre leta eller fundera på vilken diet som jag ska prova nu.
Fokus är att i första hand bli av med eller åtminstone minska på diabetesmedicinen och blodtrycket. Att jag går ner i vikt samtidigt är egentligen en bonus.
Hon sa även att det är bra att göra operationen för att bryta mönstret och det håller jag med om, jag behöver något som fysiskt stoppar mig att äta för mycket, äta för lite eller fel mat och med operationen får jag en direkt konsekvens genom illamående och andra symptom.

Jag har nu bestämt mig! När läkaren ringer och OM han erbjuder mig operationen kommer jag tacka ja till en gastric sleeve!
Jag är förberedd men rädd för det okända, men det här är min chans till att få ett hälsosammare liv och jag vill ta den.
Jag förtjänar chansen och jag har faktiskt kunskapen att lyckas!

yes-2167843_640

Funderingar kring gastric sleeve/bypass

Jag är som sagt inte så positivt inställd till magsäcksoperationer, dock anser jag att det är en bra hjälp till självhjälp när det inte finns någon annan utväg och man verkligen försökt allt.
Operationen tar ju inte automatisk bort all övervikt, man måste kämpa för att till slut nå målvikt.

Anledningen till att jag själva till slut bad om att få remiss var flera, dels har min hälsa försämrats senaste två åren med både diabetes och högt blodtryck och sen märker jag att min kropp inte längre reagerar på viktminskningsförsöken som tidigare.
Den har kanske vant sig vid alla försök? Det finns ju viss forskning som hävdar att ämnesomsättningen blir förstörd vid flertalet försök till att gå ner i vikt, vet inte om det stämmer men kan ju vara en teori. Oavsett så ser jag det som en sista utväg…

Enligt kriterierna för operation så uppfyller jag dem ganska väl, det är nog jag själv som är mest motståndare.

Än så länge har jag läst på om operation på olika hemsidor, bloggar osv och jag har bekanta och vänner som gjort operationen med olika framgångar…
Jag vet redan nu att jag kommer vägra göra en gastric bypass, jag vill göra en sleeve istället. Varför? Jag vill inte göra ett så stort ingrepp där man kapar och flyttar på tarmarna, den har mindre komplikationer och jag tror att den passar mig.
För 10 år sen var jag med om en operation som inte slutade väl, fick flertal infektioner och blev borta från jobbet i ca 6 månader istället för några veckor. Vill därför göra ett så ”litet” ingrepp som möjligt och känner mig tryggare med det valet.
Jag har även undersökt den nya metoden med att sätta in en ballong i magen men det känns för nytt och oprövat för att våga sig på.

Frågor/funderingar kring operation:
Om något går fel, hur hanterar man det?
Vilka är biverkningarna vid en sleeve?
Risker?
Vad händer med sötsuget?
Mediciner resten av livet?
Vilket stöd kan jag få för den mentala biten?
Hur kan jag ”stoppa” kroppen att gå ner om jag känner att jag är nöjd och inte vill/behöver gå ner mer?
Vad krävs för en hudoperation, om det behövs?
Var får jag min eftervård?
Kan den nya magsäcken töjas ut igen så operationen blir ”misslyckad”?

Igår var jag på informationsmötet på Nyköping sjukhus, återkommer i nästa inlägg med hur det gick och om jag fick svar på mina frågor.
Funderingarna fortsätter…..

Bild från: https://www.webmd.com/diet/obesity/ss/slideshow-weight-loss-surgery
Bild från: https://www.webmd.com/diet/obesity/ss/slideshow-weight-loss-surgery

Kosten

Nu till vad, hur och när jag ska äta – maten är som sagt 80% av det som gör mig överviktig. Resterande 20% är brist på motion och det psykiska måendet.

Som så många andra överviktiga vet jag precis vad jag ska eller inte ska äta, hur jag ska äta och när jag ska äta. Problemet är att använda den kunskap jag har! Det är alldeles för lätt att ramla tillbaka i de gamla (o)vanorna…

Allt handlar om PLANERING och RUTINER! Får jag till det så vet jag att kosten kommer fungera utmärkt.

Planeringen handlar om att göra matsedel, skriva och handla enligt inköpslista, ta fram maten från t ex frysen på morgonen så den är upptinad, ha standardprodukter hemma osv.

Rutinerna är bland annat att äta regelbundet (var tredje timme) och komma ihåg att ta med matlåda till jobbet.

För att få hjälp med kaloriintaget så använder jag mig av Viktklubb och mitt kaloriintag ska vara 1709 kcal/dag.

Vad behöver jag göra då?
* Jag måste sluta småäta – äta regelbundet istället så kommer inte suget på samma sätt. Min kropp är mitt tempel INTE min soptunna!
* Dricka ett glas citronvatten innan varje måltid, för att fylla ut magen.
* Tugga maten ordentligt, äta medvetet.
* Äta långsamt.
* Äta på mindre tallrikar – har köpt ”gamla” tallrikar som inte är lika stora som dagens och det går även att äta på assiett.
* Säga nej när det bjuds på saker som inte leder till det resultat jag vill ha.
* Byta ut godis mot frukt eller grönsaker, om jag verkligen vill ha godis så får det bli en dag och begränsad mängd inom ”kaloribudget”.
* När jag ska handla, ta alltid ett tuggummi innan så sötsuget inte går igång av gammal vana. Ska försöka att inte handla själv, för mycket lockelser… Handla tillsammans med gubben på helgen istället.
* Äta mer frukt och grönsaker.
* Äta mindre kolhydrater, i övrigt tänka tallriksmodellen – inget är förbjudet, men i måttliga mängder.

13_delicatoboll_1195930859_12524674

Det här är min sista resa..

Jag har som så många andra överviktiga kämpat i hela mitt vuxna liv med en vikt som jag inte är nöjd med.
Jag har som ni andra provat de flesta viktminskningsmetoder, både en och flera gånger. Viktklubb och Viktväktarna har tyvärr tjänat mycket pengar på mig genom åren…. Vikten har gått upp och ner som ni kommer kunna se på min viktsida. De senaste 10 åren har min högsta vikt varit 132 kg och den lägsta 106,8 kg.

Jag har tidigare bloggat och det har varit till stor hjälp, nu börjar jag om med en ny blogg för denna gång blir den sista och jag behöver ert stöd.
Jag har tagit beslutet – detta är nu min sista chans att själv klara av att gå ner i vikt, lyckas jag inte så har jag en sista utväg….
Jag står tyvärr i kö för att ev få göra en magsäcksoperation – vilket är ett stort nederlag för mig personligen. Jag mår inte bra av tanken och det är något som jag verkligen INTE vill men det är min sista chans till ett hälsosamt liv!
Därför kan jag idag inte säga om bloggen kommer handla om att gå ner i vikt på egen hand eller med hjälp av en operation, det får tiden visa…. Men den börjar med att jag på egen hand ska försöka lösa mitt problem och med Viktklubb (igen) som kalorihjälp.

Jag har under det senaste 1,5 åren fått både diabetes och högt blodtryck, som jag medicinerar mot, vilket inte är speciellt kul. Inte helt oväntat att jag skulle få det eftersom det  ligger i släkten och jag är överviktig men jag har alltid lyckats hålla sjukdomarna borta MEN nu har de vunnit över mig. Dags att återinta min kropp från dem!

Jag har bara en kropp och jag vill leva i den länge till – men på ett hälsosamt sätt!

Staty